Och ingenting blir sig likt igen

11 Sep 20.11 2005
Ingen har väl undgått vad det är för datum idag. För fyra år sedan krachade två fulltankade jumbojet rätt in i tvilligtornen på nedre manhattan. För två år sedan avled Anna Lindh i sviterna av de knivhugg hon utsattes för kvällen innan.

Vid sådanda här dramatiska och tragiska händelser så har man en förmåga att veta exakt vad man gjorde vid det tillfälle man först nåddes av beskedet. Vad gäller terrorattacken mot New York och Washington så har jag ett fotografiskt minne av händelseförloppet och när jag tänker tillbaka på den dagen så får jag fortfarande "fjärilar" i magen samtidigt som ilskan kommer tillbaka.
Jag vaknade 14.30 den aktuella dagen efter att ha jobbat natten innan. Skulle hämta Johanna och Mathias i skolan respektive lekis. (Gick han verkligen på lekis då? Tänk vad tiden går..) Så jag satte mig i bilen för att hämta dom efter en snabb kopp kaffe. Lokalradion var på och i höjd med kungsängskolan i Jönköping bryts det ordinarie programmet av en extra nyhetssändning. En röst i radion berättar att ett flygplan har störtat rätt in i ett utav World Trade Centers torn. En nyvaken förare av bilen tog inte detta som någon större nyhet då jag såg bilden av ett litet cesna plan på villovägar framför mig. Ett par kilometer längre fram berättar man att ytterligare ett plan flugit in i den andra byggnaden och kaoset på radion börjar sakta sprida sig till min hjärna.

Hämtade sedan ungarna i rekordfart för att bege mig hem till TV:n för att försöka förstå vad det är som håller på att hända. När vi kommer hem så rasar det första tornet till marken mitt i direktsändning. Dessutom berättas det att ytterligare ett plan har dumpit ner i PENTAGON. Samtidigt cirkulerar rykten om att ett fjärde är på väg mot vita huset. Det fjärde flygplanet störtar i skogen under förhållandevis mystiska omständigheter. Senare på kvällen hölls styrelsemöte (Pantherns IBF) hemma hos mig men det blir inte mycket till möte då tv:n stod på större delen av kvällen. lska, chock och oförståelse var tre tillstånd som genomsyrade mig denna dag för fyra år sedan.

Att mannen som är misstänkt för att vara "hjärnan" bakom historiens i särklass smartaste överaskningsattack fortfarande inte är gripen är ofattbart. Här flög vi till månen för 40 år sedan och vi är fullt kapabla till att klona våran egen ras. Men att hitta en massmördare som bär ansvaret för 3000 människoliv det klarar vi inte av. Helt obegripligt, på gränsen till pinsamt.

För två år sedan mördades Anna Lindh på NK i Stockholm. Också denna händelse påverkade mig oehört starkt. Iska, chock och oförståelse präglade även denna kväll, natt och morgon. Men den största chocken för mig personligen kom först ett par dagar efter mordet. Efter att ha läst en artikel om den 33 åring som polisen söker som huvudmisstänkt för mordet så börjar jag bli rädd för att det är en gamal barndomsvän till mig som polisen spanar på.

Fantombilden från NK:s övervakningskameror stämmer också mycket väl in på honom. Efter någon dags spekulationer i kvällspressen så publicerar en spansk nättidning bilden på den misstänkte 33 åringen. Då släpper alla tvivel, mina farhågor hade besannats. Herregud, har jag vuxit upp med mördaren till utrikesministern? Dagen efter grips mannen ifråga på en pub utanför Råsunda Fotbollstadion i Solna. I ett par dagar sitter 33 åringen anhållen för mordet innan han avfärdas från utredningen och släpps. Under dessa dagar vänder media upp och ner på hans liv på ett helt enastående vis. På mitt bostadsområde vimmlar det av tv-team, dagstidningar och kvällspressjournalister. Alla vill veta allt om den misstänkte och Öxnehaga är för ett par dagar centrum för all uppmärksamhet i media.

En väldigt konstig känsla hemsökte mig dessa dagar. En känsla som jag inte kan beskriva. Nu lyckades dock polisen få rätt på "rätt mördare" till slut. Priset för detta fick dock betalas av en helt oskyldig människa.