Svunna tider
1 Okt 22.20 2008
Jag minns hur luften var.
Den var sådär underbart somrig och härlig att andas in.
Solen var på väg ned.
En sak som slår mig än idag är att vi altid blev sådär ödmjuka när solen gick ned.
Jag förvånas idag av, men gläds åt, att vi redan då uppskattade en sån enkel sak som solnedgången.
En av de mest dramatiska solnedgångarna jag kan minnas stavas:
Kalkbrott, tält, sällskapet, bonfire och Staring At The Sun med U2.
Jag blir fortfarande känslosam när jag lyssnar på den låten.
Det är ju förstås en oerhört bra låt så det kanske inte är så konstigt när jag tänker efter.
2324 visningar
Taggar:
Musiktips
